efter långt letande framme

vid siktdjupets gränslösa

för mig en stilla villa

klängande på branten

mellan himmel och hav

drar igen porten bakom mig

här står mitt ordlösa tvivels nu

plötsligt medveten om

andhämtningsljudet

min ständiga följeslagare

i bakgrunden viskar vågornas svall

omsider hoppas jag hitta

en nynnande tyst existens

då blir vi två nära nog

stupets rasande fallhöjd

ensamheterna letande

vår vinterblomma