ur En livsbejakares dikter
Regnbågens vattenHan är snål som bara den Och hon är törstig, min vän Hon dricker regnbågens vatten Och smeker samtidigt febrilt katten Han småler åt sin kvinna och fruga Och hon försöker med en lunch truga De sitter och har det bra på sitt lantställe Men så har det inte varit varje dag med uppehälle Midsommar har varit för länge sen Då när de träffades och hon blev hans vän De som skiljdes åt en dag 1939 av ovissa skäl Och reste på äventyr likt en tåg träl De var då unga och oerfarna Inte gamla bara unga barna’ De sa inte nej åt att köras i väg Det fanns för dem ingen annan flyktväg Med makt styrdes det och ställdes Och med vapen besluten verkställdes Tågen var fulla av dissidenter och fattigt folk Och flyktingar med en och annan tolk Järnvägen gick till Bergen Belsen Det skakade mot vagnens hjul från rälsen Idag är livet så annorlunda mot förr De lever på gamla dagar genom minnets dörr Regnbågen färgar himlen lagom till semestern Om dagen letar de skyldiga från Brasilien till Bern Denna jakt på ansvariga upphörde inte med dem Fortgick under 1980 talet trots befrielse från läger 1945 Numera finns många som var med om detta inte kvar Minnena finns sparade på film och i arkiv som dem spar
Taleptox Skrev Den 20210921 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |