ful som stryk såg hon ner från höjden
av sitt namn där alla bugade och neg,
hög på sig själv tog hon utan att fråga

han tittade motvilligt upp under kjolen
där torrsprickan gapade avskräckande


Ingen levande hade varit där, döden
tog nämligen de som inte vågat,
så han ljög listigt om heder och mod

så hon log lystet, skrevade och dog


Spetsad från skrevet upp ur kraniet av
ett spjut insmort med ljungelds honung