När änglarna gråter föds en blomma
långt vackrare än alla de andra,
som herdeflickan den fattiga fromma,
lyser hon i kölden där stjärnor vandra.

I den magraste jord gror hennes rot,
vi känner glädje och stor förundran,
när hon råkalla hjärtat skänker sin bot,
rodnar hon blygt vid vår djupa beundran.

Hon räcktes i natten till kungars Kung,
det utvalda barnet i krubbans strå,
så värmer hon än idag gammal som ung
under vinterhimlen så isande blå.