Redan medlem?
Logga in
VintertungaTungan mot stolpen i riktning uppåt mot rymdens svärta
Ishavsvinden: narens rosor som slår ut över hennes mjuka kinder
Han gör det trots att han vet att här blir han kvar
efter att hon bevittnat provet på dumheten och mandomen
och gått därifrån i sällskap med sina skrattande vänner
i riktning mot fiket och en härlig kopp med varm choklad
Hans tunga som kunde sökt vägen in emellan hennes öppnade läppar
Det blöder när han drar sig loss
och söker sig bort, in i mörkret, med skammen alldeles nära
Fri vers
av
Peter Olausson
Läst 202 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2021-12-06 09:34
|
Nästa text
Föregående Peter Olausson |