Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vintermåne



Månen tycks falla
genom skyar -

ensamheten
myntlik -
en guldikon
utan heligt ansikte

Silvriga änglavingar
ramar tomheten

tänkvärt talande
tystnad -

kind mot kind
med snön,

som vintervistas
försilvrad vit
i vacker väntan
på sin död.









Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 185 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2021-12-06 14:20



Bookmark and Share


  Stanley Rydell
Du låter månen tala och tilltalas med vackert mänskligt språk, inkl bildspråket. Naturen får mänskliga attribut och ”faller” närmare - med en viss upphöjd kyla/avstånd, förstärker tystnaden. Fin komposition!
2021-12-06

  Ulf Carlsson VIP
Inrim och uddrim håller ihop denna klangfulla och klirrande dikt.
2021-12-06
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP