Näsan i blöt

Snyftar och torkar om
min blöta näsa som
pissar skrattandes
på mitt ansikte
med sin urinsmak
av järn
som i sin tur
dripp droppande
bosätter sig smygandes
på mitt vita påslakan
som hade tvättats rent
kvällen innan

Nej! Nej! Nej! Nej!
Nej! Nej! Nej! Nej!
hinner grannarna
höra mig skälla
som en stammande skånsk rasist
som ironiskt nog
har svårt med uttala N-ordet
innan det
blodiga fingeravtrycket
tänder liv
i toalettlampan som
kisar sig fram
från den goda sömnen
mitt i natten
och får bevittna
en otrolig waterboarding
av min näsa
innan jag
stoppar upp den
med toapapper
slarvigt rivet
av mina blöta fingrar som
sneglades av det högra
förtidspensionerade ögat
på grund av
keratoconus

men utan som helst
några problem
förlitar jag mig
på det friska ögats
snitch metoder
med hjälp av spegeln
spegeln på väggen där
som spelar statist
mitt i det blodiga rummet
som är perfekt skrivet
för en scen
i en Tarantino film

samtidigt som
huvudet bultar fram
en tanke
om att jag kanske borde utnyttja
denna sista tredje delen av natten
till att be om
styrka, välmående och
av det livets goda
men latheten
krystar fram huvudvittnet
om att inte be blödandes
under denna tisdags
eller ska jag kanske namnge den till
Tiz-dags morgonen

så jag står där
rygg böjd
med hakan vilande
på det en gång
skinande handfatet som
kyler ner mig
tillsammans med det
kalla och rena vattenfallet
vilket agerar
som en ren underhållning
åt min bortskämda tristess

lekfullt
bestämmer jag mig
för att studera kanalen
av blodflödet som försvinner
med mitt DNA genom röret och
blandas i avloppsledningen
med grannens gröna inkomst
på grund av ett tillslag
från polisen
en fredag morgon
förra veckan
när jag slås av tanken:
vill jag ens stoppa näsblodet?