Jag åkte med ett tåg
jag aldrig sett förut
det fanns inga fönster
kunde inte titta ut

I kupén brann ett ljus
med svag, flämtande låga
förstod ingenting
behövde nån att fråga

Då kom konduktören
en vänligt leende man
-Var är jag på väg
snälla, svara om du kan

Då satte han sig bredvid
och tog varsamt min hand
-Du är på livets sista resa
på väg mot evighetens land

När ljuset har slocknat
och döden dig hämtar
möts du av nära och kära
som på perrongen väntar

Han reste sig och gick
jag satt stilla kvar
på livets stora fråga
hade jag fått svar

Det var en vacker dröm
jag aldrig haft förut
hoppas att det blir så
när mitt jordeliv är slut