Det är genomskinligt och håller värmen inne och kylan ute. Den osynliga gränsen som håller oss inne och dem ute. 

Det där som stundtals känns som en mur men andra gånger som ett lufthål. 

En vy mot något annat, ett avbrott från rummet. 

En blick mot det som väntar utanför. 

Gränsen mellan den som är inne och den som är ute. Den osynliga linjen mellan värme och kyla. Den dragna gränsen där vi vet medvetet att "där går inte att gå."

Men om vi öppnar fönstret och lutar oss ut...