Den starka irritationen,

frustrationen och 

alienationen över att jag 

inte kan styra

händelseutvecklingen

på den här planeten. 

Jag förmår inte att ändra 

på de älskade människorna

och hindra deras ständiga 

tvångsmässiga svek och illdåd 

vilket leder till att jag sugs allt 

djupare ned i soffan resignerad, 

betydelselös och allmänt gråsprängd. 

Det enda leendet som jag omfamnades 

av på stan idag var från en allvarligt 

psykiskt instabil sprutnarkoman och 

hemlös kvinna i medelåldern som 

jag gav pengar till en taxi ännu 

längre in i det bottenlösa mörkret. 

Jesus Kristus bodde i hennes ögon.