Vad är väl en födelsedag
mer än påminnelsen om att man
kom för att dela sina dagar, sitt liv,
med de som finns och de som försvinner.

Vad är väl en födelsedag
mer än det naturliga förloppet i att de som
fanns förut är ursprunget man mynnar ifrån.

Men hon, den där Lucian känner
jag så innerligt väl. Hon bor i mitt
hjärtas slag och hon förtjänar så mycket mer.

Hon finns mitt i systerskapet
och jag vet hennes rätta namn.
Hon bär sitt hår med en förunderlig
närvaro och om jag glömde nämna
det så förtjänar  hon så mycket mer. 

Jag älskar henne så svårt mycket.
Jag vill bara be henne sitta ner och
lägga upp sina trötta fötter och vila
sig klar. Jag vill bjuda henne nybakade
lussekatter och några pepparkakor
från burken jag köpte på Ica.

Om jag vore där skulle hon snart vara här.
Här skulle jag besjunga alla dunkla dagar
och år för henne, min älskade systra mi.
Hon vet att jag vet. Jag vet att hon vet.

Hon är där och allt jag vill är att hon har
det bra. Hon bär sitt hår med stolthet,
hon driver sitt hjärta hårt. Hon är en sådan
som borde få det hon förtjänar. Hon begär
inte för mycket av varje dag, hon ser  
och bryr sig om den som är svagare.
Hon är en syster och idag är det hennes dag.
Hon är en länk i en skara som jag saknar varje
stund. Hon ska få min sång men hon förtjänar
så väldigt mycket mer.