Utbrändhetens doft.
Stressen att inte vara.
Ådror av frätande taggtråd.
Blod av förgiftad gryning.
Håller huvudet högt.
Högt över kvicksanden.
Men inte tillräckligt.
För att du ska se.
Rubinens tårar.
I natten.
Sönderklippta känslor.
Sprider dem som konfettiregn.
Över stadens gatuflickor.
De som tittar in i den trasiga själens blick.
De vet för de känner igen sig själva.
Spegelvänd förnekelse.
Skymtar främlingen bakom galler av glas.
Putsar min förförande fjäderdräkt.
I hopp om att finna kärleken.
Den förbannade kärleken.
Ett skimmer av lust eggar i luften.
Samtidigt jag drar mig tillbaka.
Sätter mig vid gatuflickornas sminkbord.
Och förvandlingen.
Kan börja.