Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att få finnas

Vi var aldrig menade att vara.
Säg det till dig själv, om och om igen, för det är det enda som kommer förklara.
Förklara varför hjärtat gör så ont fast man vet att det är rätt.
Så sluta inte, bara forsätt.
Minns den du var innan du tappade bort dig i skuggorna av någon annans sinne,
du må ha tappat deler av dig själv på vägen men du finns ändå kvar någonstans därinne.
Ta med dig det som varit bra när du lämnar allting och går en sista gång,
för det finns så mycket du har vunnit även fast vägen har varit så lång.

För man ger av sig själv tills det inte finns någonting kvar,
och man är säker på att tillslut är tomheten det enda som man har,
men det finns någonting vackert i att vara så sårbar.

När mörkret försvinner och man kan se allting i ett nytt ljus så börjar man förstå,
att man är inte så tom som tomheten i sig vill få det att framstå.
För varje gång du förlorar dig själv för att hålla någon annan hel,
finner du egentligen en helt ny del.

Du har inte förlorat något på vägen, du har funnit dig.
För krig och kärlek är inte så annorlunda, så säg:
”Vi var aldrig menade att vara” och låt det vara okej,

Du är den du är och den du var,
för du kommer alltid att finnas kvar.





Bunden vers (Rim) av Tove Christensen
Läst 101 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-12-15 22:33



Bookmark and Share


  Skrivmaskinsskriverska
Dina ord; ”För varje gång du förlorar dig själv för att hålla någon annan hel,
finner du egentligen en helt ny del.”

….Tack. Ingen tar något som inte heller ger. ??
2023-06-22
  > Nästa text
< Föregående

Tove Christensen
Tove Christensen