Redan medlem?
Logga in
Folkhemssjäl upptorkad
tror var din ryggtavla dina konturer,
blekna bort tvillingen som skrek, jaget stumt sträckte din förtvivlan genom materian som inte talar
formade ord, de ena märkligare än det andra som om behövde klä din förtvivlan i någon slags dräkt klarade att bära,
slogs och klöstes i drömmar.
min fot i ökensand. Nedåt. Nedåt likt mjuka piruetter över folkhemsgolv till tonerna av internationalen
verkligen en del av livet. Mitt ?
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 93 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2021-12-14 22:38 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |