sömnlösheteten som svepte in
sina blodiga gåtor i svarta fjädrar
för att brinna upp i gryningen
och uppenbara sitt absoluta ingenting

dagarna vilka tvingades forma
sina egna svar som felhuggna stenar
och läggas på hög och hindra
vägarna för sanna berättelser

tystnaden som bredde ut sig
och gjorde att jag inte annat kan
än klättra på den förbannade stenhögen


når jag bara dit
där man slipper se
de flackande blickarna
ska jag vända mig om
för att stirra upp i den tomma himlen
och säga:

jag kommer inte fråga igen

aldrig någonsin