Under trädets vingar.
Där hämtar jag livets skatter.
De stunder av balanserad närvaro.
Stressen redan en knippe bort.
Blandar drömmar med en smula fantasi.
Resultatet kan förvåna.
Men inte blundar städernas tomma gator för det.
Kysser flamberad tystnad.
Resan för mig vidare.
Kanske nermald ensamhet inte längre tär.
Saknadens hungriga käftar biter tag om
mig som om jag vore en saftig entrecote.
Men inte desto mindre snödropparna slokar
nedanför statyn.
Vilsen och förvildad jag överger mina egna fotspår.
Samlar ihop tvivlets sagor i den olästa dagboken.
Inte förrän närheten porlar bort i trygghetens älv
kan jag finna hundra procent ro.
Men funderar över varför harmonin ändå uteblir.
Ler då mina tankar närmar sig dig.
Där de hör hemma.
Jag lägger mig att vila.
Vilar under dig.
Under trädets vingar.