En hög av vildhavre. Och ser du sen vad jag blivit. I takt med vinden och utan kompass.  

Jag hör dig när du skriker tyst. Längtan efter det som kunde ha varit. Längtan efter det jag du såg i mig. Jag ser dig när du vaggar kroppen utan en enda rörelse. Jag vet inte om du stelnat eller om du inte förmår. Jag känner dig när du skickar hjärtan i luften utan mottagare. De bultar innan de faller till marken. 

Kanske har all den tid och kamp ändå varit värd. Kanske kan det komma något gott ur. Och kanske har jag med mig något ingen kan ta ifrån mig. Kanske.  

Och all denna väntan. Jag är klar för nu. Jag har hittat något som gör mig hel i små stunder. Något som ger mig ro utan att kräva något tillbaka. Det är skönt. Mikrostunder av lycka.