I tanken löses bilden upp
av strandens bleknande
intighet
Utzomad och på väg bort

Men vacker är den ändå
i sin sandblästrade skrud
Så nära som den någonsin
kommer sin mytomspunna
gud

Så nära men ändå på eoners
stenkast bort
Stannar vi och beundrar
vart sandkorn en stund

Och tänker att vår tomma och
bleka strand
Trots sin intighet börjar likna
En blomstrande oas

Vi funnit bara ett stenkast bort