Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Det går bra att fundera över om det är 'deras eget fel', de som måste kunna betraktas som sabotörer. Där allt de göra egentligen bara har ett mål, att se till att samhället är någonting de är emot, trots att de är en del av det själva.


En riktig författare - något litet om lärandets metodik (B)






En riktig författare är ungefär lika äkta som någon
som övat och fortfarande söker upprätthålla sin
egen version av kvalitet. Bara att en del människor
verka hålla sig till en enda profession och andra

är en sorts mångsysslare. Annars brukar människor
skilja sig i 'måste göra', annars blir de oroliga.
Och så de som redan är oroliga och 'inte duger till
ett riktigt dagsverke'. Vilka betraktas som lata,

sinnesslöa, galna eller visserligen duger till arbete,
bara att de mest duger till att sabotera för sin
omgivning. Istället för att nöja sig med att reparera.
Var de kommer in som istället för arbetare, kallar

sig artister och 'bara gör i väntan på bättre tider'.
Även de som arbetar kan ju vara 'artister', ha anlag
för att underhålla sig själva eller omgivningen.
Kan då 'artister' rå för sin ådra av 'artisteri'?

Förmodligen inte, även om de verkar kunna vara
'vapenvägrare', passar illa i produktionen. De väl
'passar bättre' till att 'underhålla trupperna'. De är
att likna vid de spelare som visserligen befinner sig

på planen, men gärna och med varm hand sysselsätter
sig med att 'passa bollen', om det nu visar sig att de
skulle råka få den. Likt den filmiska produktionen kan
kräva 'passare', kräver annan produktion 'uppassare'.

Alla som visserligen har en syssla, kanske som assistent
eller utförare av annat slag, de vilka står på pass, ungefär
som en krypare vid tennisnät eller vilken bara väntar på
att kunna 'gripa in där det uppstår ett behov'.

Men liksom i krig, det mest hela tiden behövs 'fyllas på'
med 'någon som väntar', om någon vakans plötsligt
uppstår. Det finns de vilka verkar ha en översyn, de passar
till chefer av olika slag. De verkar kunna uppfatta vad

som behöver göras, och så kan de ofta nog själva 'gripa in'
där det uppstår en lucka i ledet. Mångsysslare vill ofta
nog kunna vara som sin egen chef. Kunna visserligen
lära sig något, men samtidigt äga en sorts hunger att

'prova allt'. Som inte verkar kunna bara några saker,
utan i stort sett alltid 'ser vad som behöver göra' och
de 'bara gör det', om det är så att de själva vid givet
tillfälle förstår att de 'duger sysslan till'. Kanske för

att de 'bara vet' eller för att de 'gått kursen'. Det behövs
myriader av alla möjliga sorters människor. I strid och
krig behövs det 'kanonmat', men även i ett människans
samhälle, en del bara är, eller i vilket fall blir, ledare,

dåliga ledare, mellanbra ledare och goda ledare. Oavsett
vad de har för andra möjliga brister, de flesta nog då och då
'duger något till', om just en sådan verkar behövas väl
'just där och då'. Skillnaden mellan att verka vara som

'vara född till sysslan' och de vilka 'måste gå kursen',
är ofta det att den ena 'passar genast' och andra måste gå
'den hårda vägen'. En del människor förstår genast,
eller verkar göra det, andra frågar 'vad betyder det'?

Att tvingas gå 'den hårda vägen', betyder förstås att de
måste lära sig något från grunden och att alla oavsett status,
verkar kunna lära sig under livets gång. Människor är även
sådana till lynnet att de gärna tror att de vet bara sådär

'hur något skall göras' och därför blir som upprörda då de
ser att någon gör och provar att göra 'på sitt eget sätt',
'efter eget huvud'. Hur det kliar i huvudet och fingrarna
att 'få gripa in själv', då någon skall av egen erfarenhet

lära sig något. Problemlösning verkar vara en sorts där
samlingsnamn för hur att lösa en uppgift. En del människor
verkar se och förstå 'genast', medan andra kämpar något
mera för att 'lösa uppgiften'. Ofta handlar det förstås om

att antingen verka ha talang och som naturligt handlag.
Eller att behöva lära sig saker efter hand och 'vara elev',
eller som sagt, lära sig 'den hårda vägen', från grunden
och uppåt. En del människor verkar finnas de flesta som

sysslor på vägen till mera vetande, som en lek och lust,
de verkar mest hela tiden, vilka prova nytt och vilja lära
sig att hantera. Många yrken och sysslor är just på det
viset. De börjar med 'att lära sig krypa', innan de lär sig 'gå'.

Men vanligt är även 'att tro sig kunna' och vilja eller råka
'hoppa över ett steg eller två' och så inse, tvingas inse,
att det de 'hoppat över', var plötsligt nödvändiga trots allt.
Vi lever inte i en demokrati. Vi lever i en demo-krati, en

värld för alla, skenbart för alla i vilket fall. Om människan
nu består av såväl 'onda' som 'goda' egenskaper och sidor.
Varför behöva 'bekämpa' mörkret när du välkomnar ljuset?
Det är när någon verkar 'bekämpa mörkret' som skuggor

har en tendens att växa. Det blir 'revolution' först när det
där missnöjet växt sig 'tillräckligt starkt'. Någon har sagt
att även inbillningens kraft är stark, det är där religiösa
krafter har haft något att vilja säga. Som böcker och pjäser

lik 'Möte vid Oxoket', bara en i raden av 'varningar', liksom
böcker som 'Slottet' och 'Processen', 'Sagan om ringen' en
trilogi i fyra delar, eftersom trilogin inleder med boken om
Bilbo. Om och om igen försöker människor varna andra

människor om mörkrets krafter, om den onda sidan får
grepp om människan. Trots att det finns inom envar av
oss människor. En del människor tar livet av sig för att
de är rädda för sin egen skugga, andra för att de plågas

av andra människor, av religiösa skäl och av väl som där
'ett dåligt samvete'. Oavsett vad de verkar ha för bevekelse-
grunder, samvete och de vilka verkar sakna samvete.
Som att 'vakna till sans och vett', först då de ser sig

'ställda mot väggen' eller är inom räckhåll för någon slags
'bleka dödens minut'. Alltsammans välkommet i den
smältdegel vilken manar till författande av manus till
litet olika alster. Nu är det ju långt ifrån alla romaner

som är 'thrillers' eller detektivhistorier. Men sin beskärda
del av kamp har de i vilket fall, för vem vill läsa en bokens
'Missnöjets vinter', utan någonting att kämpa för?
Han skrev förstås även 'Det var en gång ett krig'. Samt en

hel rad böcker för att såväl roa som just mera oroa. Många
har 'omkast i vädret, humöret' och skriver av för stunden
nödvändiga skäl. Och så har vi ju även Mary Shelley's
'Frankenstein', vilken är ett slags monster, bara genom

att försöka skapa ett. Som du förstår, är det inte bara den
eller den, du själv i dig själv och inte bara 'vi mot dem'
som skapar dessa zoner och monster som människan
verkar som lockas till, för att drifter inom en frestar så.

(Version B har litet flera ord och rader, för att passa format
och även tillägg tillkommer under själva redigeringen och
anpassningen till ett mera läsarvänligt format, vilket oavsett
stil kan komma att tilltala en högst ombytlig personlighet)




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 96 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-01-02 11:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP