När jag skruvar locket
av burken
med Twinings Earl Grey
på gården i Norrbotten
i januari 2022,
hisnar jag
i fallet ner
i den svävade tidskuben
från 1967,
till det minimala pojkrum
som Sune fortfarande
en tid
bebodde
hos föräldrarna
på Östra Bergsgatan 31
i Nyköping
trots sina tjugo år fyllda,
och där jag som adertonårig
invigdes
i San Franciscorenässansens
beatpoesi
- Allen Ginsberg, Lawrence Ferlinghetti,
Jack Kerouac et consortes -
och Dylan Thomas
på andra sidan Atlanten,
och amerikansk folkmusik,

tog till mig Blonde On Blonde
och Judy Collins 5th Album;

fick sinnet öppnat på vid gavel;
stjärnhimlen avtäckt
och livet passat
i en helt oväntad riktning,
i vars kurs jag fortfarande,
vid gränstrakterna
till mitt sjuttiotredje år,
envist fortsätter

och jag drar mig till minnes
fler tesorter
i burkarna på Sunes hylla:

Sir James
Lapsang souchong
Orange Pekoe
Formosa
Darjeeling
Gun Powder

och annan musik:

Ravi Shankar
Johnny Cash
John Coltrane
Hamilton Camp
Tom Rush
Carl Orff

Jag ser oss
med faraway eyes,
men återupplever
läskpapperstätt
den magiska tiden
i feromonerna
som stiger
med hallucinatorisk kraft
ur Twiningburken,
med stämningar
som gör livet väl värt
att leva,
döden väl värd
att dö