Jag spyr från rövhålet och står på tårna mellan det bruna pölen,
Mitt hjärta finns där och svävar
Min syn har fått kroppen att lämna spår men tungan är fastklämd ihop med reglerna
Min penna har doppats i whisky idag, den känner sig full, får hjärnan agera som aldrig för, men hjärtat sitter fortfarande fast,
Fast i pölen mellan skitet, fast i sanningen, fast i hyckleriet
Kan sanningen vara ärlig idag eller är handen fortfarande domnad
Har jag mod att ta ut hjärtat från det bruna pölen eller ska jag acceptera rövhålets språk.
* Skriven på en fredag