Världen gör mig rädd, sorgsen och förbannad

Den här världen gör mig så rädd, sorgsen och förbannad, den sitter i mitt psyke, i min kropp och själ. Ondskans skenande mörker är ett hånleende av arrogans, godtycke och en fullkomligt cynisk självbelåtenhet som inte skyr några som helst att få igenom sin sjuka vilja.
I de nattliga drömmarna är jag helt försvarslös gentemot de fascistiska krafterna och jag vaknar och kräks. Djävulen har ett enormt stort inflytande i världen och alltför många vilsna människor hyllar sina egon. Miljön är på väg att gå åt helvete för det finns ingen manager med en övergripande makt vilket gör att anarki råder. De goda människorna är alldeles för snälla, passiva och tysta och skitskraja för sin egen storhet och kraft. Världens totala gränslöshet leder bara i en riktning och det är mot helvetet. Mörkret flyttar fram sina positioner och när har vi tänkt vakna och göra motstånd istället för att sitta och pilla med våra mobiler och njuta av våldet på netflix? När ska vi vända oss till Gud den mäktigaste bundsförvanten som existerar?
Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.