"Äntligen Scrooge, du är välkommen!"

Det lät som Marley's röst.
Sakta går tomten mot röst källan, då frös han på platsen.
Det där var Marley och Scoorges älskade mor som satte sig på en stol av guld bredvid honom. Tomten uppspärrade ögon, ledsen slöt han dem igen, kurvade sig som ett foster i en mammas mage, och böjde sig på sin  mammas kän.
Han suckade djupt och sa ”Åh mamma, vad jag saknar dig, du gick bort alldeles för tidigt, och sedan dess känner jag mig som en stjärna som slocknat efter att solen ha försvunnit från himlen, och nu hittade jag dig min fina solledning,”.
”Åh min lille son, du är fortfarande my sunshine”, sa mamman.
”Låt mig känna doften av dig mamma”, sa tomten, nosade han med ett djupt andetag, åh vad gott du luktar mamma, -och du käre vän Marley- din ödmjukhets doft smyger in i min kropp, du fick mig känna av doften av min mamma, du kommer alltid vara min bästa trogne vän, fortsatte han tårögd. 

”Kära tomte, Kära tomte, har du försovit dig” ropar den sexåring Edi som satte sig på en lekplats bänk och lekte med sin flerspråkige talande nallen som han fick av tomten i julklapp.
”Oj Oj Oj förlåt mig, jag var lite urkopplad en liten stund med min mamma” sa han.
Edi snurrade ögonen och sa, din mamma????
”HA HA HA HA det är lugnt, du tror väl att jag är vilsen, jag kommer aldrig bli vilsen, så länge min solledning  bevakar mig” sa han glatt. Glatt men tårögd.

Det låter att det oskyldiga barnet i sitt inre växte aldrig upp.

Tomten är inte mätt på att kompensera alla de sårade. Han vill göra ännu mera, så att han kan eländet annullera. 

Oj då! Barnen Cracthit, ja måste hinna till dem, sa tomten.

-----------------

KOMMENTARER? DÅ SVARAR JAG DIREKT HÄR  PÅ SAMMA SIDA AV MIN TEXT