I mitt djupaste mörker, i det mest fasansfulla helvetet, i min djupaste förtvivlan så tändes det mest underbara ljuset, så föddes den mest befriande känslan och insikten. I den starkaste sorgen och förtvivlan så tändes min ledstjärna som ledde mig hem. I den mest förnedrande mardrömmen skedde ett uppvaknande.
Den av livet överkörda människan kan finna en styrka som är oerhörd och en kärlek utan gräns. I den absoluta utblottelsen uppenbaras den största rikedomen.