Ring, snälla ring, mitt skräniga alarm!
Jag vill ej annat än din stämma höra.
För en gångs skull jag ber dig att mig störa
så jag kan vakna upp bland lakans barm.
O Morfeus, förlös mig från din boja!
De drömmars cykler tar ej nånsin slut,
i Hypnos fästning finns runt varje knut
en myriad av skäl för paranoia

Med synen tårdränkt modlöst strövar jag
bland dystert hängande förmultna ekar
som svajar ängsligt, hängandes och gnekar
i natten som förvägras bli till dag
Steg efter steg står träden likadant,
förkrossande och plågsamt välbekant