det finns dagar
att behålla kärt
och de som
drabbades av
namnlöshet

det finns dagar
då skallen borde
hålla käft men
den har ingen
mun och därmed
ingen förmåga att
sluta mobbas

det finns blickar
att slänga runt
i tillvaron på
saker av mening:
glansig ögonvita
som skådar ut
över nejden
av känslor

men den som är
så subtilt
deprimerad
och snuddar
vid smala
delar av
tillvaron där
tiden är det
enda som sker

faller in i
vita tårar,
glödgat hjärta —
var är blev tom som
en jävla grotthåla

(det mest
sublima jag
kunde skriva
om det tysta
och dystra —
upptäcker heller
inget mellan
rader)

därav allt mellan
fyra väggar
sker så ingen
ser: du var inte
ute på en
vecka

du kände inte för
det; du skrek
att det fick räcka !

och kände
ingenting
därnäst:
i neutralitetens
balja du låg
och skämdes
över din
andliga
återhämtning:
resignation
från allt
levande

du kallar
det förtryckt
sorg & bortryckt
livsglädje: jag
kallar
det att
vara en expat
som måste
fly litegrann
för att hitta
hem