jag ser dragen de sublima

de som gett honom fårorna

de djupa skrivna i hans pannan

jag ser mannen den älskvärda

som hållit barnet ömt betraktande

det i honom själv som är levande

jag ser människan den förundrade

hans innersta väsen speglat i blicken

som möter världen med all tillförsikt

men jag kan inte gestalta honom i bild

mina penslar eller färger räcker inte till

de har inte de egenskaper att måla en man

han är en man som finner sig i motgångar

han går till arbetet efter att ha kysst familjen

de står och vinkar till honom ifrån tornet

det är han som vet sin plats och aldrig krigar

och ödmjukt stiger ned ifrån sina höga hästar

en sådan man med stark instinkt att leva i frid

en sådan man kan jag inte gestalta i bild

för en sådan man har jag så sällan mött

att det saknas linjer likt ett mönster nu

så jag övar mig i att ge form åt mitt verk

ser till min älskades fragment och spillror

av den manlighet han mödosamt omformar

han har en kärlek och värme med genom allt

skrattar med och lider med sina medmänniskor

han är en sådan man jag drömt jag skulle möta

han har låtit mig stiga in i hans värld

öppnat sin dörr efter lång tid i ensamhet

nycklar likt förlovningsringar vi delat ...