Vi gick vid kyrkogården
jag och min barndomsvän
stigen som vi gick på var ny för oss
den var på andra sidan vattnet
därifrån såg vi vår gamla lekplats
från ett nytt perspektiv

Vid gravarna märkte vi
att någon hade grävt upp dem
skelett stack fram
visade sig i sin helhet

Stigen fortsatte och vi med
nyfiket och omsorgsfullt
kände vi på de stora trädgrenarna
som trött hängde ner
och i slutet av stigen bildade träden
en rund ram som penetrerades
av ett vitt fromt ljus

...

Vid höger om stigen
med det vita ljuset fortfarande synligt
hade min döda mormor flyttat in i en liten stuga
jag min syster och mamma klev in på besök
det var länge sen sist som vi alla träffades tillsammans
vi blev bjudna på pinnglass
och satt vid ett träbord invid fönstret och pratade
jag blev för mig själv aningen arg när jag märkte
att både min mamma och syster var något
apatiska under samtalen

På vägen tillbaka hem
ställde jag mig på en hög sten
och såg hur min syster
springandes runt kyrkogårdens gravstenar
blev jagad av en uppretad svart häst