Orkar inte se.
Det jag inte orkar höra.
Men att inse.
Fastän mörkt, så mörkt.
Självfallet är det så.
Att det inte är uppenbart.
För andra.
För mig.
I det tyst nakna.
Men utåt sett sval, så sval.
När tankarna kryper ihop.
Till en frusen rosenknopp.
Behöver inte vara vinter.
Kunde lika gärna varit vår.
Hursomhelst.
Varsågod.
En text om dagens gråskala.
Blinkar bort den rena smutsen.
Kvar blir resterna av de pusselbitar
som aldrig passat.
Avslagen och blek kvällen ändå tilltalar mig.
Beskådar mina inre dikter.
Det som ännu inte skrivits.
Vaskar fram framtidens guld.
Guld i form av längtan.
En längtan att få krama om.
Den jag håller kär.
Men i just detta nu.
Jag nöjer mig med att drömma.
Om det vore så.
Jag ler.
I min utopi.