då jag sitter och vänder på bladen. tänker då främst på hur viktigt det är att vi kostar på oss fiktionens skönhet. vi behöver den för att vistas bland verklighetens otvättade hår. dagen i dag blir svår att överleva utan alla de små droppar av ljuvlighet sinnet behöver.

för vad är vi annat än sköra vi människor, oavsett vad vi gått igenom. vilka är vi och vad är värt att slåss för? de eviga frågorna att reflektera, men så oändligt viktiga för vi ska känna oss hela. vi kan aldrig blunda för att alla delar bildar en evig cirkel av liv. vi tar och ger, närhet är att lämna ut sig själv. men om vi förlorar allt har vi inget att mista.
det mest otroliga är att i slutet finns gryningen, hoppet om en ny början. alla relationer bygger inte enbart på glädje högt ovan trädtopparna. det är ibland ångest och tårar. för visst är det så att när vi är någon nära, så följer vi personen genom vått och torrt, oavsett vad det kostar. hela blir vi när vi är sanna mot varandra den eller det vi tror på.
vänner kan komma och gå. en del ger outplånliga sår, men om vi förmår se facit, ger även de livserfarenhet. vi lär oss att utforska reviret försiktigt. nosa på markeringarna och gå.

varje liv är viktigt, även om det finns de som inte ser det så. till den kategorin tillhör inte enbart de besuttna. det finns människor ur alla samhällsklasser, som inte ser växande i själen, som en möjlighet att berika inte enbart sig själv, utan sin omgivning. just detta fenomen har fått mig att reflektera över livets orättvisor och jag frågar mig varför ödesgudinnan inte väger skålarna jämt.

vad beror det här på? för det ligger i människans händer att förändras, upplysa och vidareutvecklas! funnit det kan även vara så att det finns personer som känner sig hotade, de behöver ha någon att förtrycka. då blir konceptet alltför omfattande att utveckla, för då är vi inne på begreppet narcissism.

många får aldrig möjlighet att utvecklas till sin fulla potential p g a samhällets, omgivningens och dessvärre inte enbart främlingars röst, utan familjen kan kväva opportunism för att behålla tyglarna hårt i sin hand.
är det någon som tänkt på hur svårt det är att bryta mönster för oss infödda och även andra kulturer, men det går med tålamod och nytänkande. det är inte enbart språket som skiljer oss åt, religion, kultur och matvanor...plus mycket annat. vinsten skulle bli att inga språkliga eller normklyftor skulle behöva finnas, vilket skulle berika hela samhället.

men med tanke på vad som händer på vårt klot, så är sorgligt nog det största hindret för människan hennes ego, sitt behov av att synas och höras...populismen och makten fördärvar.

anm: populism

för att få en uppfattning om hur begreppet används i svensk politik har jag sökt i riksdagen. förekomsterna är många. det är lätt att hitta exempel på att ordet använts nedsättande om andra partiers förslag samt, på vanligt sätt för att beteckna en negativ tendens i världen. det är mindre klart exakt vad hos politiska förslag eller tendenser som anses göra dem populistiska.

makten fördärvar. vem vill förlora allt den kämpat sig till, den tar enbart hänsyn till sig själv och inte familjen. Och den är även smart nog övertyga medlemmarna i familjen om att han är klokare än de övriga.

Varför utvecklas diktatur? Varför fick Hitler och de andra herrarna så stor makt?