NEOMANA MINNEN.

Skrattande såg Neandertalarens barnbarn på gamla rörliga bilder, de visade hur deras farfarsfar sprang på den stängda arenan i huvudstaden i landet.
Olympiaden det året var inställd, pandemiskt dilemma var det ej. Endast brist på människor av renrasig sort.
Som genom en omvänd kikare visades tanken. Hur man i det förflutna kunde skapa ett pandemiska beslut, som blev till fromma för den härskande eliten.

När min broders ätteläggs barn vände sig till sin yngsta syster, frågande, var kommer vi nu in i de de här bilderna.

Alla anomalier blev väl dödade.

Där kunde sagan slutat, ifall inte bildspelet endast bekräftat de moraletniska händelser som existerar i alla krig.
De som förblir minnet av dåtidens pandemi, medvetet skapad som ett styrmedel.

På så vis rensades världen från sanna och osanna relationer bland alla degenererande människospillror, med dna liknande konstellationer.
Skapelsens ursprung trotsar obönhörligt naturens destruktiva kraft, med icke efterfrågad sanering.

Som en naturlag kunde även detta skrivas i frånvaro av synliga bevis. Sparade elektroner är framtiden.

Passagen genom tidsaxelns korona behärskar nu omedvetet elektronströmmens vilja.
Leva eller återföds gör vi alla. Beslutet är en geostatisk kopplad anomali bunden till frågan, vad har ett liv för betingelser.

Agnostisk blir den slutliga tanken ändå frågan. Vi kanske alla är barn och frukten av ett virus och har överlevnad skrivet av elektroner i sitt evighets mantra.

Därför förblir neandertalarens ätteläggar genetiska arvingar till det förflutna.

© Bosse 7 januari 2022.