Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

XV. Dimma

Se dimman krypa märkligt ned från bergen
och överskölja varje hem och hus.
Förgiftat industrigrönblå till färgen
med illavarslande neoniskt ljus.
Inunder slöjorna jag tycks beskåda
tentakler ifrån havets svarta djup
som far raskt fram med hala steg så bråda
rakt lodrätt nedför väggens branta stup.

I dimman sjunges hemska intervall,
tritoniskt dissonant det framåt dras.
Igenom natten går dess sjuka trall,
sopraner som blir strypta i extas.
Som i hypnos jag vill till dem ansluta
i önskan att få evigt högljutt tjuta.





















Bunden vers (Sonett) av Arenaramus
Läst 100 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-01-09 23:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Arenaramus
Arenaramus