Idag kom dagen ingen förutspådde
likt tjuven som om natten smyger fram.
I jord och rymd man trott att mänskan rådde,
nu böjes hennes huvud ner i skam
när universums firmament går under,
förpassade till kosmos' yttre vrår.
Se antropocentrismen falla sönder
i denna stund då ödestimman slår.

Så småningom så skulle evigheten
ta ut sin rätt på allt förgängligt liv,
men visste någon att den här planeten
var ämnad åt en kraft så destruktiv?
Ej inka, ej Johannes eller asa
förmådde förutse en sådan fasa.