Du, "Gud", som är större än alltets allt
och mindre än lilla atomen,
Du himlarnas sötma och havsdjupens salt,
den andra personens pronomen,
Du lever med mig vid min sida här,
Du omsluter mig och Din närhet är
som cellens om kromosomen.

Om jag ut till stjärnornas yttersta gräns
och till mikroskopets jag fore,
behövde jag inte bekymra mig ens,
då vore det där Du vore!
Och liksom Du ser mig i födelsens sal,
så ser du mig även i dödsskuggans dal,
ty Du är den lilla och store!