Jag heter Emil Sanchroz

Jag är ifrån Sverige

Och jag är svensk medborgare

Och jag har precis börjat jobba

På mitt första jobb

Jag städar på kontor åt en firma

Men mina föräldrar

Som idag är döda bägge två

Flyttade hit ifrån Chile

På 1970 talet

Dom har bott här i 30 år

Och jobbat och slitit

Jag fyllde 21 år i år

Och jag är helt solokvist och ensamen

Mina syskon har flyttat tillbaka till Chile

Och jag har bestämt mig

Jag ska bli berömd poet

Jag har redan skrivit

Flera diktsamlingar

Och skickat in flera

Men bara blivit refuserad

Nu funderar jag på att byta namn

Och skriva under pseudonym

Om jag blir antagen lättare då?

Det sägs att poetens uppgift

Är att spegla den tid han lever i

Och kämpa för att åtgärda

Orättvisor och vara till favör 

På den lilla Människans sida

Att skriva vackra ord om livets helighet

Men jag får inte detta att gå ihop

Någon kallade mig kriminell, Häromdagen

En annan kallade mig flummig krigare

och svartfuskjobbare

Jag är ingen krigare!?

kanske har det förmodligen

Med något jag skrivit att göra eller också

Är det mitt namn och klädval??

Eller att jag bor ute i en förort??

Jag vet inte längre vad som är sant

På tv pratar en del politiker om att

Kriminella gäng ska knäckas

Och att det ska bli hårdare tag

Det gör mig orolig och rädd

Vart är vi på väg i samhället?

Nu funderar jag på att emigrera och flytta

Till Australien eller Nya Zeeland

Jag är inte kriminell

Finns det verkligen såna?

Som en medfödd egenskap?

Som om vi skulle var något

Sorts utpekat folkslag!?

Jag vet inte ens om det

Är ett ord som ingår i min vokabulär

Criminalis ett gammalt ord från Latin

Vem talar latin numera på stan

Eller i skolan eller på jobbet?

Jag är varken rasist eller anti-rasist

Är inte detta en oerhört förlegad syn

På människor i allmänhet?

Men de som har denna människosyn

Har sannolikt sina egna val och skäl till det

Jag vill bara med poetens glöd

Skriva poesi och dikta mig fri

Och inte ska väl poetens sanna glöd

Och språkliga begåvning kunna knäckas??

När jag redan sitter ner här vid Mitt skrivbord

Hur mycket lägre kan jag sjunka?

Hybris är liksom inte min grej

Jag tror på det där med ödmjukhet

Och att älska sin nästa som

man älskar sig själv

Men sånt är tydligen inte livet jämt

Fast livet känns som att vara här och nu

Taleptox Skrev

Den 20220113

<+>