Matthias jobbar på ett bårhus. Oidentifierade lik, obduktioner, balsamering - det är hans jobb. Först var det svårt och hemskt för honom. Men det är något som han är har blivit van att göra - stanna hos kropparna på natten.
En gång, på natten, kördes en tjejs kropp kördes till bårhuset. Polisinspektören och vännen av Matthias Magnus, rapporterade, att hon hade begått självmord. Matthias flyttade kroppen i obduktionsrummet och såg lite närmare på den döda tjejen. Matthias instämde i resonemanget av Magnus, när han såg sticksår och märken på handlederna och munnen. Matthias kavlade upp tjejens ärm. På handen stod det: «Ligg helt stilla. Var inte rädd. Titta inte.»
Matthias förstod inte poängen och ifrågasatte dödsorsaken. Han såg en symbol på handen, bredvid texten. En Pentagonpentagon med fyra nedre kanter, linjerna var tunna.
Matthias tog upp en anteckningsbok ur tjejens ficka. Han täckte över kroppen och kom til kontoret, där han spenderade sina lediga stunder.
Matthias lyste med kerosinlampan och började läsa anteckningsboken. Det var tjejens dagbok:

Anteckning 1. 14.11.1972.
Jag pratade med min väninna Ingrid idag. Hon visade mig en konstig anteckningsbok med märkliga symboler. Hon sade att det handlade om nåt monster. Jag ignorerade mystiken och lämnade.
Anteckning 2. 15.11.1972.
Ingrid sa att någon förföljde henne. Hon ropade: «Ligg helt stilla. Var inte rädd. Titta inte.» och tystnade. Jag kom till henne. Hem såg förskräckligt ut. Skrapmärken på golvet och väggarna, och skador på insidan av elledningarna. Det fanns en svart filt på väggen i rummet. «TITTA INTE» - stod det skrivet på filten. Jag tog av den. En pentagon, med fyra nedre kanter, linjerna var tunna. Konstiga steg. Kyla. Det fanns ingen i huset.
Anteckning 3. 16.11.1972.,
På morgon fann polisen Ingrid död. Jag känner hela tiden någons blick.
Anteckning 4. 16.11.1972.
Jag hittade en beskrivning av symbolen på biblioteket. Där stod det att någon varelse lämnade symbolen där den fann sina offer. Varlelsen dödar dem, som har sett det.
Anteckning 5. 17.11.1972.
Jag vaknade upp kallsvettig. Det såg ut som nån var i mitt hem, jag noterade la märke till det, när figuren stängde fönstret. Jag blundade. Först hade kom skarpt ljus, därefter feber, kyla, dån. Jag tror, det ville, att jag skulle öppna ögonen. Därefter hördes en djup och hes röst. Monsteret kom och satte sig bredvid mig och la handen på min axel. «Jag vet att du vill ha mycket. Säg mig, så får du det.» - sa det. Det höll på hela natten, så att jag bara fick några timmars sömn. Jag vaknade kl 10:00.
Anteckning 6. 17.11.1972.
Jag upptäckte, att det bara kom på natten. Om håller ut 12 dagar, går det bort.
Anteckning 7. 17.11.1972.
Jag tog ledigt, köpte lampor och lyste upp mitt hem. Jag tvivlar på att det hjälper.
Anteckning 8. 17.11.1972.
Det skulle sluta komma. Monsteret rörde mig från andra sidan. Det erbjöd alla världens värden för blicken.
Anteckning 9. 23.11.1972.
Jag har inte skrivit på 6 dagar. Jag mår illa. Dets besök dödar mig. I förrgår sprang jag nästan iväg. I går tittade jag nästan på det.
Anteckning 10. 27.11.1972.
Jag orkar inte mer! Två nätter kvar. Jag tvivlar på att jag klarar det.

***
Den sista anteckningen stod skriven med en annan handstil: «HON TITTADE». Precis under anteckningen var en symbol. En pentagon med fyra nedre kanter, linjerna var tunna. ***
Ljuset slocknade på bårhuset. Luften blev kylig. Det fanns en skugga i korridoren. Matthias blundade och hörde fotsteg.
- Å, Matthias, - sa Magnus, - du blundar. Nu ska du möta din skapare. Vad är det här?
Magnus stod. Matthias öppnade ögonen. Magnus tittade på anteckningsboken.
- Du ritar bra, - sa Magnus.
Ljuset slocknade på bårhuset. Matthias blundade.
- Vad är du det här?, - sa Magnus.
Magnus blev tyst. Matthias täcktes av hans blod.
- Öppna ögonen! Titta på mig!
***
Och andra nyheter: Polisinspektör Magnus Hansen, har hittats mördad i ett stockholmskt bårhus. Huvudmisstänkt, Matthias Ångström, född 1938, bårhusetfrånbårhusarbetare, flydde därifrån.
***
Matthias öppnade anteckningsbok:
Anteckning 1. 28.11.1972.
Magnus är död. Jag tappar aldrig kontrollen, för friheten, för Magnus. Det är den andra natten.