Mycket mer än
vad du nånsin
Anar

Om du bara törs
Ta det i din mun

Din fegis

För det mesta är
Det bäst att vara
Tyst

Så slipper man ta
det ansvaret

Att bära meningens
Tyngd

Som kan vara knäckande
För andra och en själv

Men även öppnande
och befriande

Tänk om man visste
Allt i förväg

Då behövdes det ju
ingen mening

Men det kanske är
Det som är meningen

Att söka efter den
Tills den blir upphittad


Av en person som till
Sist blir till sin mening

Och sen inte behöver
Den längre?

Då ju meningen funnit
och blivit uppslukad i
sig själv. ..?