Ibland är det självförvållat
Det är min egen rädsla att bli sårad
som blockerar mina nödutgångar
och jag brinner inne
Jag brinner inne

   Jag önskar att det finns klorin
  Mot all skada mina ord gjort
  Skadesanering som tvättar bort ditt sårade
ansiktsuttryck så att du ser mig lika
tydligt som hjälten igen
   Morfin mot svordomar
   som inte ens betyder ett skit!

“Ibland blir jag galen på dig ...”
Säger vi båda
Och det är ömsesidigt
Sedan vi fnittrar vi under en joggingtur
och pratar om Narnia och
du om att rulla runt i snödrivorna
och jag säger det i bilen, nu när såret
är mindre infekterat...

"Du gör mig galen ibland"
"Dina ovanor, ja du slänger
dina kläder överallt hos mig
Men det gör att jag känner din doft
lite överallt, och det gör mig också galen
Du doftar alltid gott"

Låt minnet brännas in
genom mina blodådror
Mina sprängfyllda ögon
och svullna läppar efter brännande
tårar
Låt dina viskningar slumra in här
Bli brännskador på mina axlar
När vi gråter i soffan
Låt oss gå i ide ibland
i stunderna vi skapar
framför Netflix eller Viaplay

Lägg dina händer på mina kinder
Krama mig
Vi har alla våra flyktvägar
Låt oron landa på skyskrapornas
helikopterplattor
Svindlande höjder, kittlande begär
Fråga mig inte hur min lugg mår, nu
För nu när allt är bra igen så
riskerar jag att brista ut i gråt igen
Om du bara så tittar på mig
så där
Kalla inte det vi har "giftigt"
När vi läker i varandras kött & blod

De inte som smekt dig
de som inte bränts mot din hud
känner inte dig som jag gör
de som inte smekt dina födelsemärken
De som inte massserat dina punkter
Känner inte dig som jag gör

Så jag tänker inte memorera nödutgångar
testa blandlarmet
Köpa en brandfilt
eller brandsläckare
om jag blir eld och lågor
när vi ses

låt mitt
hjärta brinna inne

låt mitt
hjärta brinna inne