Jag knäppte på TV:n för att se om det fanns några riktiga, några äkta, några vakna människor, sådana som det kryllade av förr i tiden på 60- 70- och 80-talen då det var mycket mycket mer sprutt, själ och entusiasm i samhället så att man kände sig glad och trygg.
Katarina Sandström på rapport är ett klart strålande ljus i det monotona grådasket och den manliga reportern på lokalnyhetera var vaken och på G plus en kvinnlig rektor på en skola som hade ett par härliga ögon.
För övrigt så var det bara mörker, ett monotont mumlande lagommörker av att stå och sova.