Strupen snörs åt
maktlösheten gör tankarna tunga
lägger sig som en tjockt lager av meningslöshet över allt jag tar mig för
och allt som komma skall
Urskogen huggs av
Det fossilfria bränslet ska beskattas besinningslöst
och när fisk och räkor är slut i haven
börjar människan äta maneter
suger upp det sista som lever
ur det som tidigare sprattlade av liv
Människan förgås av sin likgiltighet
Den fria marknaden dödar oss alla
Girigheten hyser inga gränser
Jag kan sortera mitt avfall
rata köttet på min tallrik
använda tygpåsar, plastbanta, skippa bilen, skippa flyget, bygga humlebon till våren...
till vilken nytta när de som kan förändra
är uppslukade av maktbegär och populism..?
Mitt hjärta gråter
tar ett plågsamt och långsamt farväl
av denna magiskt vackra, fantastiska värld
vi fortfarande lever i
och som jag inte vill lämna
till alla djuren
till de stora mäktiga träden
till alla vattenlevande varelser som lurar i djupen
till blommor
ren luft
till mina barnbarns framtid...

Jag älskar er alla
Så förlåt
att jag står här
så handfallen