Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fiktiva namn. Fått mig den berättad.


Mannen från Aareavaara


Aareavaaran Antti, brukade anlita min morfar
Oskars urmakeri, när nåt i klockväg behövde
fixas. Av naturen en lågmäld person men Antti
hade lite av magi över sig. Han var nämligen
synsk. På något sätt stod naturen närmare
människorna på den tiden. Fanns ju inte många
medier och maskiner som vi omgivs av i dag.
Växtmånen för mer abstrakta ting är ju med
dagens logiska resonemang starkt begränsad.

Visst ansågs han av vissa att komma med rena
fantasifostren och förlöjligades en smula. Men
mamma min fick en gång åka ut på byn med
hans hästdroska. Gubben Antti sa sig bara
’småaffära’ men verkade klara sig rätt hyggligt.
Han besökte några ställen, satte sig ner och
blev med ens allvarsam, som det verkade.

- Härnäst, kommer ett spann med fyra förspända
hästar som hon kan lägga märke till, sa Antti med
ton utan att sväva på målet.

Givetvis blev mamma fundersam och undrade vad
som stod på färde. Efter en och annan minut i tystnad
dök så ett spann med fyra förspända hästar upp, precis
som Antti sagt. Så tog han till orda:

- Heikki, han kommer från Kengishållet, Nyinflyttad.
Nä, känner inte närmare.

Lite skärrad av vad som utspelat sig kunde mamma
inte få fram ett ord. Då var hon bara i femtonårsåldern
och inte van vid såna trollkonster. Och ett stycke på
hemväg drog Antti en aning på det han nu visste om
en mötande person.

- Det är nog tid att Anselm börjar tänka på det
himmelska, sa han flyktigt och karln stirrade på Antti,
fräste lite tyst, i det han spottade ut snusen.

Efter en stund frågade gubben mamma om hon också
ville börja kunna se saker i förväg. Antti sa att hon bara
behövde titta under hans höjda arm så skulle hon få
förmågan. Själv hade han fått den från sin far.
Men mamma ryggade tillbaka och sa hon inte alls har lust
med nåt sådant. Och hon störtade in därhemma och
berättade alltsammans. Det blev således ingen mer färd
med kufen Antti.

Några dagar efteråt råkade morfar Oskar får höra att
Anselm dött av hjärtsnörp. Och mamma ryste vid tanken
att även det slog in.




Prosa (Kortnovell) av BenGust VIP
Läst 118 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-01-23 11:22



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
Fint berättad historia och där du fångar mammas rädsla och olust.
2022-01-24

  Beatriz Quevedo de Hansen VIP
Din text väcker minnen från min barndom. Bra berättat, man kunde känna rysningen från mamman.
2022-01-24

  Elinor Sörensson VIP
Fint berättat om en man med
förmågan att skåda in i
framtiden. Nog en gåva man
ogärna önskar sig. Att förutspå
sorgliga händelser innan de sker.
2022-01-23
  > Nästa text
< Föregående

BenGust
BenGust VIP