Vid sidan om jaget.
Tystlåten bortsprungen trygghet.
Tröstande senvinter följer mig med blicken.
Men jag tittar bort.
Förflyttar mig till de övergivna jaktmarker.
Gör mig osynlig.
För evigt.
Men inte för alltid.
Kanske romantiskt skimmer av lust.
Någonstans i hjärtats blyertsgrå.
Funderar över ensamheten.
Bland stadens korallrev.
Andas vindens pärlemor.
Närhet och aftonskugga.
En balansgång mellan längtan och trånande.
Pudervita fotspår i drömmar av oss.
Njuter av sammetslen morgondag.
Men tiden just nu så glittrande sann.
När nätterna återvänder.
Aldrig mer vilsen.
Någonsin.