Från djupet av heta känslobrunnen
nynnar de alla sorgens melodi
minnena av din ömma beröring
händernas strövtåg över naken hud

Den utsvultna kroppens ödemarker
vill dra en sista suck i skymningen
men hud mot hud andas inte längre
ormen kramar vårt brustna paradis

Den hetaste längtan överväldig
slogs av iskyla från en stendöd värld
ett sinne ännu öppet för under
föll i dvala då våren uteblev