Om inte denna dagen är nog
Då vet jag inte
Muren runt språket
faller sönder
Som en människa
faller sönder
Genom att vara människa
också i det omänskliga
Så håller jag mig fast vid
Gudsfrånvaron
Men i människan får jag plats
Murens ålder
Om den tiger vi
Jag tiger runt språket
Där orden slumpmässigt
frambesvärjs
Som lottokulor med nummer
utan siffror
Natten vet om dagen
det dagen förtiger
Vad vet jag om dagen
som inte natten vet?
Jag frågar mina händer
om askan efter kvällen
Kvällen som faller sönder i natt
Den vi en gång var
var inte nog
Men då var nu inte färdigt
En tanke i vinden
En ristning genom blodet
I lövsalen samlades gåvorna
Ett barn var fött
Ett barn föds ur kvinnans blomma
Bladen en krans kring huvudet
Jag letar mig in i frånvarons närvaro
Gör dig ingen brådska hit
Allt ska lämnas
som det en gång var