Jag minns att jag var kärlek
och att han längtade efter ljudet
av min nyckel i låset

jag minns att min hud var hans
duk och att han målade tills mina
färger slutade lysa igenom

jag minns att jag var trygghet och
att han viskade sina drömmar till
mig i sömnen

jag minns att jag var en vän och
att han därför fortsatte lova det
han trodde att jag ville höra

jag minns att jag blev skeptisk
och att han grävde sig i hårbotten
för att hitta en väg ut

jag minns att jag blev en skepnad
och att han blev rädd för att jag
skulle gå sönder

jag minns att jag var kärlek
och att han ville bo under min hud

jag minns hur kärleken känns

den känns som avskavd hud