Saknaden är ett bevis på ömhet -
men förlorad ömhet.
Famlande, trevande, försöker den
hitta hem igen.
Vägen dit är lång, oändlig.
Nästan outhärdlig men även oumbärlig.
Min saknad är riktad någonstans,
och det är dit jag rör mig.
Jag följer kompasser utan nålar;
går jag vilse vet jag att jag hittat rätt.
Jag fortsätter för jag vet
att en del av mig är saknad.