Det heliga finns kvar, men i skymundan
och existensen är essensen än.
Godheten, sanningen och skönheten
har fortfarande plats i min begrundan.

De dröjer, dofterna av heligheten,
av det som endast poesin förmår
förmedla: kärleken, gudomens sår
och löftena om liv i evigheten.

Jag sitter i min kammare och tänker.
Det är en helighet att finnas till!
Nymånen går nu upp. En stjärna blänker.

Min dag tar slut, fastän jag inte vill.
Det heliga sig över jorden sänker.
Det som är undanskymt finns strax intill.