Undergång i barndomen
Den 8-årige pojken visste att det var en idiotfamilj som han var tvungen att växa Pojken lade till med en kristen övertygelse och då gällde det att vara lika snäll som Jesus och lärjungarna för annars så skulle djävulen komma bums och stoppa in honom i det fruktansvärda helvetet. Under hela hans uppväxt så hade aldrig frågat honom hur han mådde eller diskuterat viktiga saker här i livet vilket gjorde att han var ensam med sina svåra Pojken kände av all hemlig ångest och Pojken var 10 år och hade börjat kasta stora stenar genom fönstren i det idylliska och fridfulla radhusområdet så folk blev rasande och jagade honom men pojken var kvick och sprang ut i skogen till ett stort flyttblock som var hans högkvarter. Där satte han sig och sniffade kontaktlim och drack mellanöl och pratade med sin fantasi-Jesus som älskade pojken precis som han var. Pojken jublade för hans jävla pappa hade begått självmord. Det första fosterhemmet eldade han ner, och till slut så bodde han mer eller mindre på BUP och hans psykolog, en kvinna, trodde att fan hade flugit in i pojken. Allt detta hat. Pojken spottade och klöste plus att han örfilade Pastorn från Pingstkyrkan och skallade honom. När han efter ett obeskrivligt leverne fyllde 40 år så orkade han inte längre och tog en överdos heroin. Två stycken knarkpolare kom på hans begravningen och Prästen hade inte mycket postivt att säga om Per. En näktergal satt i ett träd och sjöng så lycklig och maj månad var fager i all sin prakt. Härlig är Jorden.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 127 gånger Publicerad 2022-02-10 21:28 |
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna |