Spöken marscherar
stövlar över allt
runt i Skogens verklighet
Långsam anpassning och
livets Helhet
Trampad, förrådd
Och decimerad.

Ett spöke går igenom
plantage och över hygge
Änglarna gråter vill
Skydda det som lever
bygga myller, svamp och mossa.

Spöket drar in luft,
vill regera
Vill låta skogen falla.

Alla faller vi med den
aningslösa varelse och arter
hål i levnads väven
Bottenlös är sorgen
över livet som vi kände.