Så sipprar slasket långsamt ned,
mellan kronorna och grenarna.
Smutsvitt, kallt och tungt,
svagt upplyst; men kvävande.
Svart blod uppslukar hela stjärnor
för att utarbeta det en gång så lilla
och nu ohyggligt stora
omnifängslande ovädret.
En flytande blek blötström
draperad över stora ögon:
En scen värre än tomrum
för ljusa himlar.